Hälsospaning - vi dissar oss själva

Hälsa mera

Veckans hälsospaning har varit sådär… Med vad jag har spanat fram alltså: Varför är vi så bra på att dissa oss själva när vi borde hissa oss? Vi är ju bra, både ni och jag!

Veckans hälsospaning har varit sådär… Med vad jag har spanat fram alltså: Varför är vi så bra på att dissa oss själva när vi borde hissa oss? Vi är ju bra, både ni och jag! Hade vi hört någon annan säga så elaka som saker om någon annan som vi säger till oss själva hade vi inte accepterat det - det är jag helt säker på. Tänk om vi hade en aning om hur mycket det vi säger till oss själva faktiskt påverkar vad vi tycker, tänker och känner om oss själva, då hade tugget varit ett helt annat - det är jag helt säker på. För väldigt ofta blir det som vi tänker…

Några exempel från veckan som har gått:
Jag har varit badmintonmorsa i helgen och hejat fram en son och hans med- och motspelare. Så många duktiga spelare som hinner bollar man tror är omöjliga att hinna, som viker sig dubbla både bakåt och framåt, som får till världens utfallssteg, som hoppar högre än högt och som fortfarande har koll på både racket och boll. Wow! Och ändå: det är vanligare att den som förlorar en poäng dissar sig själv genom att högt och tydligt berätta för både sig själv och publiken hur mycket han/hon suger, hur dåligt han slår eller hur långsam hon är. Ja, en och annan svordom riktad mot sig själv får både de som vill och inte vill höra längs vägen. Tänk om man vänder på det hela: den som vinner en boll hissar sig själv, ropar ut sin stolthet över en grym bollkänsla, sanslösa smashar och oerhörd spänst och den som förlorar poängen peppar sig själv med "kom igen-rop". Matcherna skulle utvecklas helt annorlunda! För den som dissar sig själv får allt som oftast rätt i det han/hon säger.

Jag har haft en pt-kund som vill träna balans inför skidsäsongen, helt övertygad om att hon inte har någon balans, att hon inte är en sådan som kan stå stadigt i skidspåren och som gång på gång talar om för sig själv hur kass hon är som inte kan stå på ett ben. Klart att hon vinglar! Gissa vad hon säger när hon vinglar? "Tyyypiskt mig!" Och gissa vad hon säger när hon lyckas balansera? "Oj, vilken tur!"

Vi har föreläst om motivation och fått höra att det minsann inte är så lätt att motivera sig till att träna när man vet redan innan att man kommer att bli sjuk snart, det är ju februari. Typiskt?

Vi har kurser på företag där en stor del av framstegen deltagarna gör, oavsett om det handlar om att komma i form fysiskt eller mentalt, om att äta hälsosamt eller skratta mera, sker tack vare att de blir uppmärksamma på allt bra de gör, alla små steg de gör i rätt riktning och alla gånger de faktiskt tar chansen att tala om för sig själva hur bra de är. Tankens kraft är enorm, använder vi den på rätt sätt har vi jättehjälp av den. Tyyypiskt oss, eller hur?!

Bryt trenden - sluta dissa dig själv. Hissa dig själv - det är du sannerligen värd! Tyyypiskt dig!

ps. vill du höra oss prata om att vara snäll mot sig själv? Lyssna på vårt senaste podavsnitt av Hälsa mera-podden: <b><a href="http://halsamera.libsyn.com/">Sans obalans</a></b>