Jag backar för att komma framåt

Jag backar för att komma framåt. Ja, jag har en tendens att köra på och kanske inte ser eller känner efter vartåt det barkar. Inga konstigheter alls egentligen, det handlar om att jag byter perspektiv och reflekterar för att ratta in på rätt spår igen. Det är ju sådant jag lär ut, så det vore väl fan om jag inte lever som jag lär? Är du det minsta som jag har du glädje av mina tips - jag lär nämligen ut det jag själv behöver ...

Kommer du ihåg mitt inlägg om att jag är min egen sämsta coach? (Du kan läsa det här) Där tar jag upp fem   tips för hur du faktiskt kan coacha dig själv (tips till mig själv med andra ord, he he). Idag är det dags att gå igenom det inläggets andra punkt (första punkten skriver jag mer om här) så att både du och jag kan träna på att ge oss det vi behöver för att komma vidare. 

Jag reflekterar och byter perspektiv

Jag backar för att komma framåt genom att byta perspektiv och reflektera. Tycker egentligen väldigt illa om att backa, eftersom jag tror att det sinkar mig i min framfart. Men hallå! Om framfarten är åt fel håll är det väl bra mycket bättre att jag lämnar farten och inser vad som håller på att hända?!

Jag zoomar alltså ut från det jag gör, oavsett om det jag gör har fått mig att fastna eller inte. Jag behöver se helheten och inte snurra in mig i detaljer. Det här är viktiga grejer för dig som vill skaffa goda vanor och till exempel fastnar i träsket av enzymer och molekyler i maten du äter istället för att se över hur du äter i det stora hela, eller för dig som trasslar till det med krångliga detaljer om puls och intervallsekundrar istället för att helt enkelt komma ut och röra på dig. Det handlar om att backa och reflektera. Om att se skogen och inte låta alla träden skymma sikten.

Jag är till exempel en fena på att hålla mig upptagen. Ofta med onödigheter, som känns nödvändiga för stunden. Till och med livsviktiga och helt avgörande. Japp! Jag pratar om "hålla mig upptagen-självsabotören" som gör vad den kan för att jag ska hålla mig upptagen med oväsentligheter som inte kräver något från mig istället för att göra det där jobbiga eller läskiga som krävs för att jag och/eller mitt företag ska utvecklas. Den sabotören kan bli min självhjälpare när jag backar för att komma framåt och ser vad det är jag verkligen behöver hålla mig upptagen med för att utvecklas. Den kan hjälpa mig att håll mig upptagen med rätt saker om jag bara vågar ta det där klivet bakåt för att se helheten och inte grotta in mig i detaljer.

Backa, reflektera och måla med den breda penseln - det är så vi kommer vidare och det är så goda vanor skapas. För den breda penseln är verkligen good enough. Särskilt i början av en förändring, förbättring eller utvecklingsprocess (den där never ending processen du vet). När vanan väl sitter där. När vi vet att vi är på rätt väg. När vi har lärt oss de stora dragen och känner att vi hittar ett sätt att leva som vi faktiskt kan hålla kvar vid: då först är det dags för detaljer!

Det är när vi byter perspektiv från att fokusera på ett enstaka träd som vi ser var vi är i förhållande till vart vi vill, det är reflektionen som kan hjälpa oss att se vad vi behöver göra. Jag vet det! Och det spelar ingen roll hur mycket jag vet om jag inte gör något åt det, så jag gör det nu. Jag backar från träden, ser skogen och går dit jag går för att rensa och reflektera allra, allra bäst: havet! 

Känner du igen dig i att vilja gå in och krama om ett enda träd istället för att omfamna skogen? Har du andra hinder som gör att du inte ser helheten? Berätta gärna gärna i kommentarerna. Nästa inlägg skriver jag om att se sina mönster ... 

Ses snart!
Tills dess,

heja heja dig!
//Malin